ATT JORDA SIG SJÄLV

Söndagsmorgon!

Vaknar, tyst i huset, smyger upp, brygger en kopp kaffe och sätter mig ner med en GP i knät. Ögonen känns grusiga då nattsömnen blivit avbruten några gånger då båda tjejerna sovit  borta inatt och jag har svårt att komma till ro förrän jag sms:at med dem och vet att de är på slutlig destination innan de lägger sig (en tonårsmammas vanliga vånda nästan varje helg :)). Kaffekoppen ger mig budskapet att jag skall njuta av dagen. Ja, jag lovar jag skall försöka....

Så är min känsla idag. Tills jag läser artikeln om journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye som finns i GP idag. Artikeln är delvis en intervju med Johan och Martin och delvis ett utdrag ur ett kapitel från deras bok. Tänk vad de måste ha gått igenom, tänk var deras familjer måste ha fått utstå. Ovissheten om vad som skall hända. Tänk vad som pågår just nu ute i världen, vilken vardag som vissa människor tvingas utstå. 

En jobbarkompis till mig brukar säga att man skall jorda sig själv ibland, vilket innebär att man skall helt enkelt gå barfota och få kontakt med jorden för att inte "flyga iväg". 

Att läsa artikeln jordade verkligen mig idag på ett annat sätt. Känner helt plötsligt för att bara krypa upp i soffan ikväll och snuffa och krama mina stora barn efter att ha lagat en riktig mormors middag. Kanske en stek i ugnen och äpplepaj till efterrätt.

Gruset i ögonen då? Jo, det fixar jag med en kanna kaffe :).

KRAM 

Å tack för att du tittar in här hos mig!